Jag ramlade över ett fint blogginlägg idag hos Free Spirit som frågar vad vi har så bråttom till? Och jag undrar ofta det samma.

Ofta har vi ju bråttom bara för att få våra liv att gå ihop på något sätt. Hur gör man? Hur får man det att funka?

På morgonen skyndar vi iväg till förskolan och jobb. De flesta har rätt stressiga jobb och sen stressar vi för att hämta och komma hem, kanske handla, laga mat, läsa bok, natta och sen slänga sig framför teven för att äntligen kunna ta det lugnt.

Så fort jag försöker skynda på min tvååring märker jag hur hon bara låser sig och vägrar samarbeta. Då är det bara att ta några djupa andetag, släppa stressen och börja leka istället. Så får vi leka på kläder och stövlar.

Och jag förstår henne! Jag vill egentligen också bara skrika och slänga mig på golvet dagar då det går för fort. Dagar när vi glömmer att leka.

I den där resereklamen med Mads Mikelsen säger han att ”livet är inte de dagar som gått utan de dagar vi minns” (eller något liknande). Jag önskar att de dagar jag minns inte bara ska vara de från en vit sandstrand. Jag vill även minnas vardag!

En vanlig torsdag i svampskogen. Under början av hösten försökte jag och min familj komma ut så ofta som möjligt skogen. Även på vardagar. Det gjorde att våra kvällar inte bara flöt ihop till en massa – dessutom kan vi se på alla glasburkar fyllda med torkad svamp och tänka “det där har vi fixat”.